न कर्मबन्धनं जन्म वैष्णवानां च विद्यते ।
विष्णोरनुचरत्वं हि मोक्षमाहुर्मनीषिणः ॥
न दास्यममरेशस्य बन्धनं परिकीर्तितम् ।
सर्वबन्धननिर्मुक्ता हरिदासा निरामयाः ॥
na karma-bandhanaṁ janma vaiṣṇavānāṁ ca vidyate |
viṣṇor anucaratvaṁ hi mokṣam āhur manīṣiṇaḥ ||
na dāsyam amareśasya bandhanaṁ parikīrtitam |
sarva-bandhana-nirmuktā hari-dāsā nirāmayāḥ ||
(Padma Purāṇa: 6.229.58-59; cited in Hari-bhakti-vilāsa: 10.169–170; Prīti Sandarbha: 16, 45; Krama-sandarbha-ṭīkā and Sārārtha-darśinī-ṭīkā on Śrīmad Bhāgavatam: 4.9.29)
“The birth of Vaiṣṇavas is not [produced by] bondage in karma, since the wise call being an attendant of Viṣṇu mokṣa. Servitude to the immortal Lord is not described as bondage, since Hari’s servants are completely free from all bondage [i.e., that which causes entanglement in saṁsāra] and unmarred [i.e., faultless, alt., free from disease].”