पीडाभिर्नवकालकूटकटुतागर्वस्य निर्वासनो
निस्यन्देन मुदां सुधामधुरिमाहङ्कारसङ्कोचनः ।
प्रेमा सुन्दरि नन्दनन्दनपरो जागर्ति यस्यान्तरे
ज्ञायन्ते स्फुटमस्य वक्रमधुरास्तेनैव विक्रान्तयः ॥

pīḍābhir nava-kāla-kūṭa-kaṭutā-garvasya nirvāsano
nisyandena mudāṁ sudhā-madhurimāhaṅkāra-saṅkocanaḥ |
premā sundari nanda-nandana-paro jāgarti yasyāntare
jñāyante sphuṭam asya vakra-madhurās tenaiva vikrāntayaḥ ||
(Vidagdha-mādhava-nāṭaka: 2.18; cited in Caitanya-caritāmṛta: 2.2.52)

“The pride of the severity of a young snake’s venom is banished by its tortures, and the ego of the sweetness of nectar is belittled by the bliss it exudes. O beautiful one! All its [i.e., prema’s] crooked, sweet influences are clearly felt only by those in whose hearts prema for the Son of Nanda has awoken.”

Categories

, , , , , , ,
Scroll to Top