एकस्मिन्नप्यतिक्रान्ते मुहूर्ते ध्यानवर्जितो ।
दस्युभिर्मूषितेनैव युक्तमाक्रन्दितुं भृशम् ॥
ekasminn apy atikrānte muhūrte dhyāna-varjito |
dasyubhir mūṣitenaiva yuktam ākrandituṁ bhṛśam ||
(Garuḍa Purāṇa, cited in Bhakti Sandarbha: 277)
“It is befitting to weep intensely like someone who has been robbed by bandits for even one moment that has passed devoid of meditation [on Śrī Hari].”