मत्कथावाचकं नित्यं मत्कथाश्रवणे रतम् ।
मत्कथाप्रीतिमनसं नाहं त्यक्ष्यामि तं नरम् ॥
mat-kathā-vācakaṁ nityaṁ mat-kathā-śravaṇe ratam |
mat-kathā-prīti-manasaṁ nāhaṁ tyakṣyāmi taṁ naram ||
(Viṣṇu-dharma; Skanda Purāṇa: 2.5.16.53; cited in Bhakti Sandarbha 269)
“[Bhagavān:] I never abandon that person who always recounts discussion of me, who engages in hearing discussion of me, or whose mind fosters fondness (prīti) for discussion of me.”