वशमल्पिकयापि सेवयामुं
विहितेऽप्यागसि दुःसहे स्मितास्यम् ।
परदुःखलवेऽपि कातरं मे
हरिमुद्वीक्ष्य मनस्तनोति तृष्णाम् ॥

vaśam alpikayāpi sevayāmuṁ
vihite’py āgasi duḥsahe smitāsyam |
para-duḥkha-lave’pi kātaraṁ me
harim udvīkṣya manas tanoti tṛṣṇām ||
(Ujjvala-nīlamaṇi: 10.4)

“Observing Hari captivated by even a little service, with a smiling face even when an intolerable offense is committed [against him], and distressed by even very slight suffering in another, my mind thirsts [for him].”

Categories

, , , , , , ,
Scroll to Top