विभावैरनुभावैश्च सात्त्विकैर्व्यभिचारिभिः ।
स्वाद्यत्वं हृदि भक्तानामानीता श्रवणादिभिः ।
एषा कृष्णरतिः स्थायी भावो भक्तिरसो भवेत् ॥
vibhāvair anubhāvaiś ca sāttvikair vyabhicāribhiḥ |
svādyatvaṁ hṛdi bhaktānām ānītā śravaṇādibhiḥ |
eṣā kṛṣṇa-ratiḥ sthāyī bhāvo bhakti-raso bhavet ||
(Bhakti-rasāmṛta-sindhu: 2.1.5)
“This rati for Kṛṣṇa, the sthāyi-bhāva, brought into the state of taste-ability in the heart of bhaktas by vibhāvas, anubhāvas, sāttvikas [i.e., sāttvika-bhāvas], and vyabhicāris [i.e., vyabhicāri-bhāvas] through hearing and so forth, shall become bhakti-rasa.”