श्रीगौराङ्गस्तवकल्पतुरः
Śrī Gaurāṅga-stava-kalpa-taruḥ
A Desire-tree of Praise of Śrī Gaurāṅga
By Śrīmad Raghunātha Gosvāmīpāda
गतिं दृष्ट्वा यस्य प्रमदगजवर्येऽखिलजना
मुखं च श्रीचन्द्रोपरि दधति थूत्कारनिवहम् ।
स्वकान्त्या यः स्वर्णाचलमधरयच्छीधु च वच-
स्तरङ्गैर्गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥१॥
gatiṁ dṛṣṭvā yasya pramada-gaja-varye’khila-janā
mukhaṁ ca śrī-candropari dadhati thūtkāra-nivaham |
sva-kāntyā yaḥ svarṇācalam adharayac chīdhu ca vacas-
taraṅgair gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||1|||
Upon observing whose gait and face
All people spit repeatedly
Towards the best of impassioned elephants
[Who is often thought to have the most beautiful gait]
And the splendid [i.e., full] moon
[Which is often thought to be the most beautiful luminous object],
And who with his own luster
And the waves of his speech
Surpasses the golden mountain [viz., Mount Sumeru,
Which is often thought to be the source of the brightest sight of gold]
And ambrosia [in Svarga,
Which is often thought to be the most relishable substance]—
[He,] Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
अलङ्कृत्यात्मानं नवविविधरत्नैरिव बल-
द्विवर्णत्वस्तम्भास्फुटवचनकम्पाश्रुपुलकैः ।
हसन्स्विद्यन्नृत्यन्शितिगिरिपतेर्निर्भरमुदे
पुरः श्रीगौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥२॥
alaṅkṛtyātmānaṁ nava-vividha-ratnair iva balad-
vivarṇatva-stambhāsphuṭa-vacana-kampāśru-pulakaiḥ |
hasan svidyan nṛtyan śiti-giri-pater nirbhara-mude
puraḥ śrī-gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||2||
Ornamenting himself
As though with variegated novel jewels
In the form of profuse discoloration,
Stupor,
Indistinct speech,
Trembling,
Tears,
Horripilation,
Laughing,
Perspiring,
And dancing in profound bliss
Before the Lord of the Blue Knoll [viz., Jagannāthadeva]—
Śrī Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
रसोल्लासैस्तिर्यग्गतिभिरभितो वारिभिरलं
दृशोः सिञ्चन्लोकानरुणजलयन्त्रत्वमितयोः ।
मुदा दन्तैर्दष्ट्वा मधुरमधरं कम्पचलितै-
र्नटन्श्रीगौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥३॥
rasollāsais tiryag-gatibhir abhito vāribhir alaṁ
dṛśoḥ siñcan lokān aruṇa-jala-yantratvam itayoḥ |
mudā dantair daṣṭvā madhuram adharaṁ kampa-calitair
naṭan śrī-gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||3||
Dancing
With sideways movements [of his feet]
Out of the elation of rasa,
Completely showering the people all around
With the tears from his eyes,
Which had taken on the state of being [like] reddish syringes,
And biting his sweet lower lip with his teeth,
Which were wobbling
Because his trembling out of delight,
Śrī Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
क्वचिन्मिश्रावासे व्रजपतिसुतस्योरुविरहात्
श्लथच्छ्रीसन्धित्वाद्दधदधिकदैर्घ्यं भुजपदोः ।
लुठन्भूमौ काक्वा विकलविकलं गद्गदवचा
रुदन्श्रीगौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥४॥
kvacin miśrāvāse vraja-pati-sutasyoru-virahāt
ślathac-chrī-sandhitvād dadhad adhika-dairghyaṁ bhuja-padoḥ |
luṭhan bhūmau kākvā vikala-vikalaṁ gadgada-vacā
rudan śrī-gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||4||
Sometimes in Miśra’s abode,
Exhibiting extreme elongation
Of the arms and legs
On account of his beautiful joints unloosening,
Rolling on the ground,
Crying out utterly overwhelmed,
And weeping with a stuttering voice
Out of intense separation
From the Son of Vraja’s king,
Śrī Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.14.73.
अनुद्घाट्य द्वारत्रयमुरु च भित्तित्रयमहो
विलङ्घ्योच्चैः कालिङ्गिकसुरभिमध्ये निपतितः ।
तनूद्यत्सङ्कोचात्कमठ इव कृष्णोरुविरहा-
द्विराजन्गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥५॥
anudghāṭya dvāra-trayam uru ca bhitti-trayam aho
vilaṅghyoccaiḥ kāliṅgika-surabhi-madhye nipatitaḥ |
tanūdyat-saṅkocāt kamaṭha iva kṛṣṇoru-virahād
virājan gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||5||
Aho!
Not opening the three heavy doors [of Miśra’s compound],
[Instead] Scaling over the three high walls,
[Later] Falling in the midst of Kāliṅga cows,
And appearing [there] like a tortoise
Because of the contraction [of his limbs] occuring in his body
Out of intense separation from Kṛṣṇa,
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.17.72.
स्वकीयस्य प्राणार्बुदसदृशगोष्ठस्य विरहात्
प्रलापानुन्मादात्सततमति कुर्वन्विकलधीः ।
दधद्भित्तौ शश्वद्वदनविधुघर्षेण रुधिरं
क्षतोत्थं गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥६॥
svakīyasya prāṇārbuda-sadṛśa-goṣṭhasya virahāt
pralāpān unmādāt satatam atikurvan vikala-dhīḥ |
dadhad bhittau śaśvad-vadana-vidhu-gharṣeṇa rudhiraṁ
kṣatotthaṁ gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||6||
Profusely engaging continuously in lamentations
Out of the madness of separation
From his own abode [viz., Vṛndāvana],
Which is [dear to him] like ten crores of his vital airs,
Becoming overwhelmed in his mind,
And showing blood flowing out from wounds [he sustained]
Because of his repeatedly rubbing the moon of his face
On the wall,
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.19.76.
क्व मे कान्तः कृष्णस्त्वरितमिह तं लोकय सखे
त्वमेवेति द्वाराधिपमभिवदन्नुन्मद इव ।
द्रुतं गच्छ द्रष्टुं प्रियमिति तदुक्तेन धृतत-
द्भुजान्तो गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥७॥
kva me kāntaḥ kṛṣṇas tvaritam iha taṁ lokaya sakhe
tvam eveti dvārādhipam abhivadann unmada iva |
drutaṁ gaccha draṣṭuṁ priyam iti tad-uktena dhṛta-tad-
bhujānto gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||7||
“Where is my Beloved, Kṛṣṇa?
O friend,
Only you can quickly divulge him here.”
Saying this,
As though crazed,
To the doorkeeper [of Jagannāthadeva’s Temple]
And grasping his hand
After [hearing] his response,
“Go swiftly [ahead] to see your dear one,”
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.16.87.
समीपे नीलाद्रेश्चटकगिरिराजस्य कलना-
दये गोष्ठे गोवर्धनगिरिपतिं लोकितुमितः ।
व्रजन्नस्मीत्युक्त्वा प्रमद इव धावन्नवधृतो
गणैः स्वैर्गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥८॥
samīpe nīlādreś caṭaka-giri-rājasya kalanād
aye goṣṭhe govardhana-giri-patiṁ lokitum itaḥ |
vrajann asmīty uktvā pramada iva dhāvann avadhṛto
gaṇaiḥ svair gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||8||
Saying, “Aye!
I am going from here
To see Girirāja Govardhana in Vraja,”
After seeing the prominent Caṭaka Dune
Near the Blue Knoll
And running as though crazed,
[Although] Being held back by his companions,
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.14.120.
अलं दोलाखेलामहसि वरतन्मण्डपतले
स्वरूपेण स्वेनापरनिजगणेनापि मिलितः ।
स्वयं कुर्वन्नाम्नामतिमधुरगानं मुरभिदः
सरङ्गो गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥९॥
alaṁ dolā-khelā-mahasi vara-tan-maṇḍapa-tale
svarūpeṇa svenāpara-nija-gaṇenāpi militaḥ |
svayaṁ kurvan nāmnām ati-madhura-gānaṁ murabhidaḥ
saraṅgo gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||9||
Meeting with his [dear] Svarūpa and other personal companions
Under the excellent pavilion
During the festival for the play [Rādhā and Kṛṣṇa] on the ornamented swing [i.e., Dola Yātrā],
Personally singing very sweet songs
Of the names of Murabhid,
And acting [out the līlā of Rādhā and Kṛṣṇa],
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
दयां यो गोविन्दे गरुड इव लक्ष्मीपतिरलं
पुरीदेवे भक्तिं य इव गुरुवर्ये यदुवरः ।
स्वरूपे यः स्नेहं गिरिधर इव श्रीलसुबले
विधत्ते गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥१०॥
dayāṁ yo govinde garuḍa iva lakṣmī-patir alaṁ
purī-deve bhaktiṁ ya iva guru-varye yadu-varaḥ |
svarūpe yaḥ snehaṁ giridhara iva śrīla-subale
vidhatte gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||10||
Who fosters grace abundantly towards Govinda
Like the Lord of Lakṣmī [does] towards Garuḍa,
Who [fosters] bhakti towards Purī Deva [i.e., Īśvara Purīpāda]
Like the Best of Yadus [i.e., Kṛṣṇa, does] towards the best of gurus [i.e., Sāndīpani Muni],
And who [fosters] affection towards Svarūpa
Like the Mountain-lifter [i.e., Kṛṣṇa, does] towards fortunate Subala,
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
महासम्पद्दावादपि पतितमुद्धृत्य कृपया
स्वरूपे यः स्वीये कुजनमपि मां न्यस्य मुदितः ।
उरोगुञ्जाहारं प्रियमपि च गोवर्धनशिलां
ददौ मे गौराङ्गो हृदय उदयन्मां मदयति ॥११॥
mahāsampad-dāvād api patitam uddhṛtya kṛpayā
svarūpe yaḥ svīye kujanam api māṁ nyasya muditaḥ |
uro-guñjā-hāraṁ priyam api ca govardhana-śilāṁ
dadau me gaurāṅgo hṛdaya udayan māṁ madayati ||11||
Who graciously delivered even myself,
A fallen, deplorable person,
From even the forest fire of immense wealth,
Entrusted [me] to his own [dear companion] Svarūpa,
And, being pleased,
Bestowed upon me the guñjā necklace from his chest
And a stone [of his] from Govardhana
Although [these were very] dear [to him],
Gaurāṅga arises in my heart
And maddens me!
Commentary
This verse is cited in CC 3.6.327.
इति श्रीगौराङ्गोद्गतविविधसद्भावकुसुम
प्रभाभ्राजत्पद्यावलिललितशाखं सुरतरुम् ।
मुहुर्योऽतिश्रद्धौषधिवरबलत्पाठसलिलै-
रलं सिञ्चेद्विन्देत्सरसगुरुतल्लोकनफलम् ॥१२॥
iti śrī-gaurāṅgodgata-vividha-sad-bhāva-kusuma-
prabhā-bhrājat-padyāvali-lalita-śākhaṁ suratarum |
muhur yo’tiśraddhauṣadhi-vara-balat-pāṭha-salilair
alaṁ siñced vindet sarasa-guru-tal-lokana-phalam ||12||
One who shall abundantly and repeatedly shower
With the waters of recitation,
Sanctified by the excellent medicinal herb of intense śraddhā,
This desire-tree [i.e., this poem]
The charming limbs of which
Are [its] verses shining with the radiances
Of the flowers of various excellent bhāvas
That spring forth [i.e., bloom] in Śrī Gaurāṅga
Shall attain the great, succulent fruit
Of beholding him [personally for oneself].
इति श्रीमद्रघुनाथदासगोस्वामिविरचितस्तवावल्यां श्रीगौराङ्गस्तवकल्पतरुः सम्पूरर्णः ।
iti śrīmad-raghunātha-dāsa-gosvāmi-viracita-stavāvalyāṁ śrī-gaurāṅga-stava-kalpataruḥ sampūrṇaḥ |
Thus, Śrī Gaurāṅga-stava-kalpa-taru in Stavāvalī composed by Śrī Raghunātha Dāsa Gosvāmī is complete.