नवमन्नं फलं पुष्पं निवेद्य मधुसूदने ।
पश्चाद्भुङ्क्ते स्वयं यश्च तस्य तुष्यति केशवः ॥
navam annaṁ phalaṁ puṣpaṁ nivedya madhusūdane |
paścād bhuṅkte svayaṁ yaś ca tasya tuṣyati keśavaḥ ||
(Viṣṇu-dharma-uttara; cited in Hari-bhakti-vilāsa: 9.406)
“Keśava satisfies one who offers fresh grain, fruit, and flowers to Madhusūdana and thereafter personally partakes [of the remnants].”